Promatec Trädgårdsgatan 1, 652 26 Karlstad Mobil.070 563 42 90 bengt@promatec.se  © Bengt Stjernlöf

Stjernlöf berättar om Stjernsfors bruk

Stjärnsfors ligger fem kilometer väster om Hagfors. För den som i dag besöker samhället är det omöjligt att se något eller förstå den verksamhet som pågick här i över 200 år.
Om detta skriver författaren Bengt Stjernlöf i boken Innan Tystnaden, Stjernsfors bruk och samhälle 1800 - 1900.
Hans ambition är att beskriva hur livet förflöt innan tystnaden lade sig över bruket.

Bengt Stjernlöf är själv barnfödd på Tegelbacken i Stjärnsfors och hans bok är en guldgruva för de som haft eller har anknytning till detta lilla bruk. Stjernlöf har lagt ned ett verkligt gediget forskningsarbete och han beskriver mycket detaljerat med många personnamn om den rad av skickliga yrkesmän som i generationer engagerat sig och slitit för bygdens väl och ve.

Förhållandena var inte de bästa. Man slogs mot fattigdom och svält och en svår "farsot" som var det utbredda spritmissbruket. Ägarna till bruket gjorde inte mycket för att stävja detta missbruk. Tvärt om så betalades en del av arbetarnas löner ut i sprit.

Det var väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen som kom att förändra detta till det bättre.

Frapperande när man läser om människorna är att det förekom mycket få vallonska namn och inte heller många med finskt ursprung. Kanske föredrog dessa båda grupper sydligare liggande bruk.
Det kan även bero på att den starka sammanhållningen i bruket utestängde inblandning av nya grupper.
Namn som man lägger märke till är bland andra Aldrin. En uppgift som jag fick för några år sedan var att stamfadern skulle ha hetat Andersson som under några år skulle ha arbetat som mästersmed på Gunnerud i Alster varifrån han skulle ha flyttat till Stjärnsfors. Den namnkunnigaste av släkten Aldrin torde vara astronauten Buzz Aldrin som var den andre mannen på månen.

Boken är en värdefull skildring av den värmländska brukshistorien, som vid den tiden var något av Värmlands storhetstid vad gäller järnhanteringen. Man ska ha i minnet att världsmarknadspriset på stångjärn fastställdes på Fastingsmarknaden i Kristinehamn under 1800 - talet. Att det sedan fanns andra verksamheter vid bruket som sågverk, tegelbruk, kvarndrift och gruvbrytning med mera visar på mångfalden i livet på Stjärnsfors.

Selma Lagerlöf skriver i Nils Holgerssons underbara resa följande tänkvärda fraser: "Det var säket så att människorna hade järnet att tacka för mer än de själva visste". Kanske Stjärnsforsborna anade detta.

BENGT ERIKSSON, Nya Wermlands Tidningen

Innan tystnaden, Stjernsfors bruk och samhälle 1800-1900

Författaren skriver i sitt förord att "i början var Stjernsfors ett av många värmländska järnbruk. Fattigt och sotigt, med barnarbete, låg medellivslängd, trångboddhet, hög barnadödlighet och ett svårt spritmissbruk."
Men "ur detta bildades ett av den tidens högteknologiska företag, som exporterade sina produkter över hela världen, men i slutet av seklet drabbades av bruksdöden."

Bokens titel varav det framgår att författaren begränsat sin beskrivning av bruksorten till 1800-talet får därigenom sin förklaring, fast egentligen är den rätt så missvisande. Boken omfattar så ofantligt mycket mer än detta. Vi får berättat om bildandet av Uddeholmsbolaget, en rafflande historia , som i vanlig ordning gick ut över de fattiga i samhället.

Den svarta piskan: Viktigare än det är den utomordentligt breda beskrivning Bengt Stjernlöf, barnfödd f.ö. i Stjernsfors, ger av de sociala förhållandena vid bruken, framför allt de Uddeholmsägda, med skuldsättning och så småningom vräkning (skildrat med ackuratess av bl. a. Valter Berg i boken Den svarta piskan) en följd av oförändrad lön men ökande spannmålspriser. Vi får veta om värmlänningarnas matvanor - havre i varierande former, råg i viss utsträckning, från början av 1800-talet allt mer potatis, sill och lite fläsk samt mjölkprodukter (en ko gav ungefär 2 l. mjölk sommartid - vintertid förmodligen intet) havremjöl och diverse naturprodukter som halm, bark och mossa (förbrukningen av brännvin var ofantligt stor men under 1800 - talet blev även konsumtionen av tobak betydande - 66% av inköpen i bolagets affär gällde ett visst år just tobak och sprit!). Boskapen hade det inte bättre men i mitten av 1800-talet fick Värmland sina första veterinärer.

Nödlidande: Sjukdomstillståndet var förfärligt. Förste provinsialläkaren kom till 1773 med placering i filipstad. Bolaget kramade musten ur sina arbetare men svarade samtidigt för en betydande social verksamhet som innebar en viss trygghet för de utslagna. Även om bostadsförhållandena får vi reda på mycket. Tolv personer kunde tvingas bo, äta och sova i ett rum. Sålunda beskrevs förhållandena av en predikant Hagström: "Luft blir så tjock så när röttera titt öpp genom höla ock feck känne på lukta så vänne de". Beskrivningen av levandsvillkoren för vanliga människor är, kort sagt, en mycket givande läsning, som jag knappt vet mig ha funnit i någon annan värmlandsbok.

Väckelse och industrialisering: Skolan, väckelsen, sockenbiblioteket och lanthandeln är andra områden som författaren kommer in på för att ge en så fullständig bild som möjligt av den värmländska landsbygden för ett och annat århundrade sedan. Om just väckelsen skriver Stjernlöf att den kom mycket tidigt till Stjernsfors och där "fick en styrka och varaktighet som kom att påverka bygd och befolkning i generationer framåt." Förmodligen bygger han här på Elis Malmeströms mäktiga avhandling från 1943.Ungefär lika stor del av boken ägnas mer direkt åt den industriella verksamheten i framför allt stjernsfors, där det under 1800-talet tillverkades stångjärn, lancashiresmide och manufakturvaror. Där byggdes också tegelbruk och sågverk och sedan urminnes tider fanns där en kvarn. 1889 grundades en massafabrik och samtidigt installerades en vattenturbin för elframställning.

Avvecklingens tid: 1873 fattade emellertid bolaget ett principbeslut om en koncentrerings av verksamheterna till Hagforsen och Stjernsfors berövades under 1800-talets sista decennier sina industrier, till slut 1917flyttades också massaindustrin - ned till Skoghall, som det nu skulle satsas på. Den här delen av boken är nog mer för den specialintresserade och man känner igen en del från Sven Hugos bok om Borgviks bruk, kanske med den skillnaden att denne är mer inriktad på det rent tekniska.

Summa summarum, ett storverk i flera avseenden, ett imponerande verk byggt på grundlig källforksning men också omfattande läsning i redan befintlig litteratur (som framgår av litteraturförteckningen). Ett viktigt bidrag till värmlandslitteraturen, särskilt den om bruken i allmänhet och Uddeholmsbolaget i synnerhet. En givande, kanske inte i tillräcklig utsträckning nyttjad källa har provinsialläkarnas och veterinärernas verksamhetsberättelser utgjort. Mycken personhistoria bjuder boken också på och naturligtvis har den ett personregister. En tung bok som det känns lätt att bläddra i tack vare en gedigen formgivning. Själva Stjernsfors by försvinner på något vis i denna breda skildring av en värmländsk bruksepok, men Stjernsfors är redan en omskriven ort. Framför allt tänker jag på J.V. Palmqvists Det gamla bruket och Ulf Hedenäs' Kvarn i bruk men också Nathan Hedin, som härstammade därifrån, har skrivit en hel del om bygden.

BENGT ÅKERBLOM, Wermlandiana

Innan tystnaden

Stjernsfors bruk, beläget fem kilometer väster om Hagfors, anlades redan 1669 och var därmed äldst av uddeholmsbruken. Järntillverkningen lades ned i slutet av 1800-talet och avlöstes av en massafabrik som var i drift till 1919.
Bengt Stjernlöf är född och uppväxt i Stjärnsfors och hörde som barn många skrönor och berättelser från brukstiden. Under fem år har han forskat om det gamla brukets historia och det har nu resulterat i boken "Innan tystnaden" med underrubriken "Stjernsfors bruk och samhälle 1800-1900". I förordet skriver han att "boken är mittförsök att berätta hur det var innan tystnaden hade lagt sig över bruket".
Och det har han verkligen lyckats med. I en 350 sidor tjock bok har Bengt Stjernlöf ingående behandlat brukets historia.
Under 1800-talet var Stjernsfors en betydande industriort. Förutom järnbruket med både smält och manufaktursmide, fanns en såg vars produkter exporterades främst till England och Frankrike. Senare tillkom också massafabriken. Därutöver fanns det småindustrier fränst för eget behov såsom tegelbruk, tjärbränneri och kvarn.
Uddeholmsbruken låg långt från varandra i väglöst land med svår terräng. En stor del av verksamheten fick man ägna åt transporter. Stjernlöf beskriver ingående transportväsendet som från början mest bedrevs efter vintervägar och vattenleder. Så småningom tillkom vägar, broar, rallbanor och järnvägar.
Det är inte bara industrin som fått sin beskärda del utan här kan man läsa om i stort sett allt som förekom i ett brukssamhälle, såsom skolväsende, handel, sjuk och hälsovård, väckelserörelsen med mera. Han beskriver folkets levnadsvillkor, hur man bodde, arbetsvillkor, mat och fritidssysselsättningar som jakt och fiske.
I kapitlet sjukvård har författaren tagit med några provinsialläkarrapporter, och av dem kan man se att kaffe var roten till mycket ont. År 1854 konstaterade läkaren Gustaf Olander att rumatism berodde på, förutom dåliga bostäder, "deras föda och missbruket av tobak och kaffe.
Läkaren Conrad Höök rapporterade 1864 att "Bleksot (blodbrist) och konstitutionsrubbningar äro ingalunda allmänna bland den egentliga allmogens qvinnor men så mycket mer hos herskapens kaffedrickande fruar, döttrar och pigor. Den onaturligt ökade kaffekonsumtionen torde väl antagas såsom sjukdomens bidragande".
Innan tystnaden kan väl främst ses som ett uppslagsverk, men är skriven i en så lätt och ledig stil att den kan sträckläsas. Den är rikligt försedd med kartor och diagram samt tckningar av Ulla Edanius som även medverkat i Gustavabygden.
Boken är en verklig guldgruva för alla som är intresserade av historia och som vill veta lite mera om hur livet tedde sig på ett järnbruk under 1800-talet.

VALTER BERG, Gustavabygden

Innan tystnaden

Stjernsfors bruk och samhälle 1800-1900

En utmärkt bok i lokal bygdehistoria. Det är vad Bengt Stjernlöf har åstadkommit. Tjock som en tegelsten med liten text. Men låt dig inte avskräckas. Boken är en riktig skatt. Materialet är indelat i tre huvudkapitel. Ett om samhället och enligt mitt förmenande det mest intressanta avsnittet. Själva industrin med organisation, stålet, stångjärns och manufaktursmidet, sågen, träkolsproduktionen, kvarnen, kvartsgruvan, vägar och transporter. Allt finns med och man undrar hur den gode författarenhar burit sig åt för att få denna mastodontuppgift i hamn. Imponerande!

Den gamla goda tiden
Vi vet att det gamla brukssamhället var fattigt, barnrikt och trångbott. Det var herrans tukt och förmaning, oändligt långa arbetsdagar - för både män och kvinnor. Stjernsfors var inget undantag. Vad bengt gjort är att dyka in i arkiven och plocka upp pusselbiltar för att öka vår förståelse. Vilka var livsvillkoren för pigorna, alkoholkonsumtionen tio gånger dagens. Han tar fram intressanta fakta om människor vars okunskap ledde till makaber viidskepelse. I mitten av 1800-talet ansåg sig kapellpredikanten J.P. Höjer i Gustaf Adolfs församling nödsakad att införa omedelbar begravning. Detta på grund av omfattande stölder av likdelar att använda till trolldom.

Barnrikt och trångbott
Provinsialläkarrapporterna är intressanta Bland anteckningarna finns människors klädsel och föda. En förfasar sig över att folk dricker för mycket kaffe och tuggar för mycket tobak - ja här föreligger ett rent missbruk enligt läkaren Gustaf olander 1858.
Det var barnrikt och trångbott. Inte konstigt med tanke på att preventivmedel saknades. Det var inte ovanligt att mer än tolv personer tvingades bo, äta och sova i samma rum.

Arbetarringar bildas.
Spännande att läsa om de första arbetarringarna, föregångare till kooperationen. Den första startades vis Sunnemohyttan på 1880-talet och 1883 blev den verklighet i Stjernsfors. Man lade på 2% för att täcka hanteringskostnaderna, 1898 var antalet delägare 100 och omsättningen drygt 37.000. den upplöstes 1929.

Genomgång av bebyggelsen.
I boken finns en genomgång av Stjernsfors bebyggelse med namn som Gibraltar eller Långholmen. Här blir man nyfiken och undrar hur namnen kom till. Sågar eller Snickartorpet är lättare att förstå.
I ett bildgalleri finns fotografier av över 80 personer, smeder, torpare och läkare, så även Llewellyn lloyd och hans jaktkamrat, hovjägmästare Falk. I slutet av boken finns några personbeskrivningar. En är av läkaren Claes Mellerborg som efter tio års tjänst skulle få en gratifikation av bolaget vilket han fick i form av kläder. Hade han fått pengar skulle han bara ha använt dem på sina patienter.
Självklart har Torsten Rudenschöld en plats i en beskrivning av bygden. Dessutom finns Rudenschölds inlaga till Uddeholmsbolagets bolagsstämma 1840. Här gör han sig till tolk för småfolket som han anser blivit orättfärdigt drabbade av höga livsmedelspriser när arbetslönerna inte hängt med. Hans råd til bolagsstämman var att efterskänka skulderna.
"Spåren av Uddeholmsbolagets första hammare går inte att upptäck, allt som kunde påminna om järnhanteringen är borta, inte ens en minnsetavla finns uppsatt". Så skriver Bengt Stjernlöf. Med denna bok har han hjälp till fylla minnesluckorna.

TINA PAPADOPOULOU, Munkfors-Hagfors-Ekshärads veckoblad

Samtal mellan Birgitta Rosén och Ulf Schenkmanis angående nyheter på Värmlands bokmässa:

Schenkmanis: Jag ska börja med en bok som heter "Innan tystnaden". Bengt Stjernlöf är författaren. Det är en oerhört prydlig bok, den är gjord av proffs. Jag är inte riktigt bergis på hur Bengt Stjernlöf är proffs, men han är det i det ämne han beskriver, och så är det Anita Stjernlöf-Lund, en konstnär som ofta svarar för grafik i sådana här boksammanhang, som har gjort layout och omslag och det är mycket bra. När man ser den här boken, Innan tystnaden, så undrar man var är det? Då har man en liten underrubrik här: "Stjernsfors bruk och samhälle 1800-1900". Är det inte så att åtta av tio värmlänningar undrar: Var ligger det?

Rosén: Det gör de säkert men jag förmodar att författaren berättar det.

S: Jo då, men man får slå upp boken, som är fylld med intressanta roliga gamla bilder i svartvitt förstås, och vad det handlar om då är ett bruk som låg eller i viss mån ligger i närheten av Uddeholm. Jag hade ingen aning om att det fanns så mycket att berätta. Boken är i alla fall på över 350 sidor, i ganska stort format och det betyder att författaren Bengt Stjernlöf har hittat allt som går att berätta om det här bruket och det är väldigt mycket. Det handlar om precis allting: väckelsen och kyrkan, smederna och smidet. Det finns en rad kapitel. Jag är ju inte alls därifrån men den som är ifrån den delen av Värmland kommer att få god underhållning. Jag berömmer den här boken.

R: Jag tycker att det handlar inte bara om bruket utan det handlar så mycket om människorna på bruket och det tycker jag är spännande.

S: Ja visst och det finns dessutom ett bildgalleri i boken som är roligt, man känner kanske igen någon.

R: Det är bra att läsa personregistret i slutet av boken. Jag är övertygad att varenda värmlänning känner igen sitt efternamn, det verkar som om alla har en liten rot i Stjernsfors.

S: En sak som vi börjat göra är att tala om förlaget, jag vet inte om man kan gå till bokhandel och köpa boken, det kan man nog inte.

R: Jo det kan man.

S: Jag visste inte det, förlaget heter Promatec, jag känner inte till det.

R: Trots att du inte känner till det så går det att köpa boken i bokhandeln.

S: O.k. men vad jag skulle vilja säga är att om det skulle vara ett nytt förlag så har man gjort en duktig första produktion.

R: Då så: Innan tystnaden av Bengt Stjernlöf.